Dagsmeja i mars.
Ute är det ett himla liv.
Det knakar i barken och
Knopparna brister.
Fåglar väsnas i alla hörn.
Förbi är den vinter som
Kändes så bister.
I dagsmejan går skator och
Letar föda i jorden.
Vägarna är gyttjiga och det strilar små
Bäckar i hjulspåren efter traktorn.
I luften är det lite ljummet.
Bonden sitter vid sitt köksbord och
Dricker sitt kaffe.
Han ser att spindlarna redan vävt och
Spunnit.
Att feja och städa är något som bonden inte
Hunnit.
Snödropparna är som ljusglimtar i den
Grådaskiga snön.
Där solen värmer husväggen står krokusar på led.
Bondmoran går så försiktigt över gården med
Sina slitna kängor.
Här ska bankas mattor om så armarna ska
Stryka med!
Bakom husknuten vid den ångande gödselstacken
Står den barrlösa julgranen.
Snöfläckarna smälter undan dag för dag.
Bondens fru bankar ut vintern och vädrar in våren.
Bonden sitter kvar vid bordet och blandar sig en kask.
Minsann börjar han inte känna sig lite rask?
Huskatten sitter vid köksfönstret och följer de
Tunga vattendropparna som dunsar på fönsterblecket.
Det spirar hopp och förväntan och på det blå himmelsskynket
Hänger molntussarna vita och rena
Solens strålar känns varma och lena.
Mörtsal/Trelleborg 2006